att tappa motivationen

Inom alla yrken så känner man nog minst 1 gång i månaden eller kanske 1 gång om året att man tappar motivationen. Man stirrar in i sin skärm, man gör 1000 omtagningar och maskinen på fabriken går liksom inte fortare. Jag tror det är lätt att se till hur andra är sprudlande på hugget och själv känner man sig som en potta skit. Sociala medier är lite en sån fälla, där man tror att allt är perfekt och att ens egna liv måste vara det mest deprimerande liv att leva. Jag tänkte slå hål på den myten. För till saken hör att även vi som arbetar med sociala medier till 100 % känner ibland en stor omotivation till att skapa. Hjärnan känns liksom tömd på ideer, kroppen svarar inte upp på de förväntningar som man har på den och hopplösheten är ett faktum. När jag känner såhär försöker jag rannsaka mig själv. Först och främst bena ut problemet, vad är det jag egentligen känner. Sen försöker jag se till varför jag förmodligen känner som jag gör, vilka faktorer spelar in etc. Om det ändå är svårt och om jag inte hittar en tydlig plan. Då brukar jag kontakta min partner maneger, då får man alltid massa pepp och inspiration. Nu heter PM i mitt segment, men jag tänker att på en annan arbetsplats kanske det heter chef, ledare, ansvarig, kontaktperson etc. Var inte rädd att prata om hur du känner, för oftast finns det lätta medel att ta till. Det kan handla om att byta arbetsuppgift eller ändra om något i det vardagliga tugget.

Även sociala medier kan skapa en inre stress hos många. Det är den ena perfekta bilden efter den andra och jag ser inget fel med det alls, däremot skall man förstå att trots fina bilder speglar inte det hur personen bakom mår eller lever. Se ex. Isabella L som just nu går igenom en separation, det tog många bilder innan hon gick ut och berättade hur hon egentligen mådde. Det är på gott och ont, vad är rätt vad är fel. Det finns nog inga svar på de, men jag vill till er som betraktare att förstå att vi alla är lika. Oavsett vilket yrke vi har är vi människor av kött och blod med lika mycket känslor. Jag blev upprörd för ett tag sedan när Bloggbevakning skrev om mitt sätt att stå framför kameran. Hon påpekade alltså mitt utseende på ett negativt sätt varpå hela hennes kommentarsfält exploderade av elaka saker, både om skeva ben osv. Jag förstår på riktigt inte hur man leva med sig själv när ens huvudsakliga mål i livet är att kommentera andras val och utseende. Är inte de så typiskt tjejer, att kommentera varandras utseende och skratta åt det. uch, jag skäms på riktigt över att vara tjej. Vi snacka om solidaritet om girlpower, men hur sjutton skall man skapa girlpower om man motiveras av att klanka ner på varandra.

Jag förstår på riktigt inte hur man leva med sig själv när ens huvudsakliga mål i livet är att kommentera andras val och utseende. Är inte de så typiskt tjejer, att kommentera varandras utseende och skratta åt det.

Jag valde att inte kommentera händelsen och låta den rulla förbi. Men det är beklämmande hur alla vuxna kvinnor sitter och beter sig på nätet, inte konstigt att barnen gör det samma på youtube. För så är det, de äldre hänger på bloggarna och de yngre på youtube för att vara krast. Jag hade bara önskat att fler kunde ägna sitt liv till att faktiskt göra saker som får andra att må bra. Skvallerbloggar har och kommer alltid att finnas, likt kvällstidningar osv. Men kan man inte känna någonstans att det jag printar ner nu får andra människor att faktiskt bli ledsna. Att kommentera andra människors utseende, val av partner, val av separation osv, det är att såra. Vi lever ca 30000 dagar i ett liv och kan man inte då får varje dag att faktiskt räknas?

Make everyday count!

6 kommentarer

  1. Håller med,svacka har nog alla ibland.
    Jag har en nu med då jag oxå är i skilsmässa.
    Så bloggen är inte nr 1 just nu men det kommer.
    Förstår inte heller varför man klankar på andra.
    Bättre att hjälpa varandra istället o skriva lite snällare komentarer .

    1. Jennifer Reinhold

      du har så rätt så, all kärlek till dig och skall direkt gå in och kolla bloggen <3 stor kram

  2. Superbra skrivit

    1. Jennifer Reinhold

      tusen tack <3 dela gärna på fb om ni vill <3

  3. Jag har lyssnat på ett avsnitt av din podd, och i just det avsnittet säger du att du inte kan förstå varför man vill bo i Lödöse och att tjejerna där klär sig i mjukisar och inte tvättar håret. Är inte det att komentera andras val och utseende? Jag vet inte om det var så du menade det när du sa det men jag som lyssnare uppfattade det verkligen som att du såg ner på folket som bor där och hur tjejerna där ser ut 🙈
    Liksom bloggen påpekade ditt utseende på ett negativt sätt tycker jag du gjorde samma i podden.
    Men som sagt du kanske inte alls menade det så men det uppfattades nog så.☺️

    1. Jennifer Reinhold

      jag utryckte mig säkert klumpigt och ber såklart om ursäkt om någon skulle tagit illa vid sig. Däremot stämde det att jag aldrig passade in i det samhället som lödöse var när jag växte upp. Jag kunde såklart använt mig av andra termer och det skall jag ta med mig. Tack för din kommentar 🙂

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *